Föräldragruppen och fika!!!
Denna dag började med tråkig info från en vän. Blir så less på att det är så många som bråkar hela tiden. Varför kan vi aldrig ta 5 minuter och bara vara glada för det vi har istället för att be om mer???
Sen gick jag och Nicke till ÖF och lekte med de andra barnen, sjöng sånger och åt lite mat. Sen gick jag, Malin och Malin ned på stan och tog en fika innan vi skulle på Förädlragrupps möte på Biblan. Deras grupp skulle också dit idag så vi slog följe. Va myssigt att va en hel barnvagnsligga som tog plats på fiket:P Va nog många som tyckte att det var jobbigt med 3 barnvagnar som stod i väggen och sedan 3 barn som lätt konstant. Men det får de leva med:D
På biblan fick vi info om vad som finns på Biblan. Så det var inge nytt för min del men det var kul att träffa de som kom från gruppen iaf. Va näst sista gången, nu är det bara en gång kvar i augusti. Så det känns lite trist. Men vi ska träffa en av familjerna i sommar iaf :)
Nu är vi hemma iaf och Nicke är lika glad som alltid. Jag är lika orklös som alltid. Är inne på 3:e dagen utan Ante. Jag fattar inte hur de osm är ensamma med barn klarar av det. Det är ett mysterium. Att en så liten person kan ta så mycke ork från en vuxen, är helt oförståeligt. I filmer kan man ju tycka att de överdriver när de vissar en dålig dag för en mamma med sitt lilla barn. Det är igentligen 10 gåner värre i värkligheten. Det känns iaf som det. För i filmerna så kommer det alltid någon som knakar på dörren och tar barnet och vips på 3 sek så har barnet antige somnat eller slutat att skrika. Så är det inte i värkligheten. Snarare tvärtom.
Det sjuka med det hela är att oavsett hur jobbigt det är så är det så värt det och man skulle inte byta ut det mot något.
Så änu en gång:
Ni ensamstående ska ha en hel drös av eloscher. Ni är fantastiska människor med mer styrka än någon annan. Ni är värkliga vardags hjältar.
Nej nu ska jag mata plutten som håller på att klösa sönder mitt ena ben. Vist är de för söta när de ska ha något nu :D
Take care!!!
skriven
Jag håller med dig jag tycker att ensamma mammor är så otroligt starka.
Ja det är helt otroligt försår inte hur fort tiden har gått vart har dom här två månaderna tagit vägen? Och vart är den där lilla plutten som man ser på bilderna från när han är någon dag? :)
Jag sitter med vetekudde på och försöker massera men det är jobbigt och gör ont. Så de är rätt tuft, men idag har jag inte migrän ännu iaf.
Kramar.