Nu är jag så less och tröt att jag spricker.
Detta är ett rent gnäll inlägg.
I natt vaknade dottern med kraftig växtverk. Tog 40 min att lugna henne och 20 minuter att få henne att somna igen. När kl ringde i morse satt sonen brevid mig och sa att det är dags att gå upp. Ja sa ja och somnade om. vaknade vid halv 8 igen. Rusade upp och gjorde frukost, väkte barnen och så åt vi och gjorde oss i årdning. Var totalt kaos, ingen ville klä på sig eller borsta tänderna. Sonen var super tröt. Men vid 15 i 9 kom vi iaf ut i trappen. Regnade ute. Sonen vägrade att stå på stå brädan. Fick barnen att komma överäns att de skulle sitta i knä på varandra. Gick bra hela vägen. Väll framme vid förskolan, var sonen jätte tröt. Dottern vägrade att byta skor för att gå ut och leka. Lyckades tillslut att lura på henne rätt skor. Gick ut med henne och sedan tillbaka in till sonen. Hjälpte honom vid hans plats och in på avdelningen. Sa hej då och gick till affären och handlade lite. Väll hemma så blinkande hem telefonen och på moben var det 5 missade samtall, 2 inspelade medelanden och 5 sms. Var av ett hade ett sådant där "får-vilken-förälder-som-helst-att-bli-besviken-på-en-vän-sms".(vet att sms inte va menat så, men den brände långt in i mig) Då brast det för mig och jag började att grina. När jag väl samlat mig och torkat tårarna så ringer de från förskolan och sonen är sjuk. Stackars liten, men stackars mamman som inte hinner med ett jota utav det hon ska. Ringer i panik till päronen och ber om hjälp. Mor min hämtar sonen. Pappan min är på väg upp till sjukan där adoptiv farfar är och mår skit dåligt. Yeyyhh va allt ska gå bra just nu.
Allt är för mycket just nu och nu klarar jag inte av något mer. Att behöva ta allt själv då sambon är på kurs hela veckan gör inte saker och ting bättre. Kunde man iaf få en berättigad sömn så skulle man klara av detta. Men inte ens det kan jag få. Jag är bara människa och nog är nog. Missförstå mig inte, jag äslakr att få ha barnen för mig själv. Men när allt bara kör ihop sig gång på gång, då är det inte roligt.
Att några fick korta sms idag är inget jag tänker be om ursäkt för. Ni vet alla att jag har barn, att de går på förskola och att jag har mer ma att göra denna vecka än vanligt. Så ni får ta att jag blev irriterad av att ni tänkte (av all största kärlek och vänskap, jag vet) att jag kanske iaf har några minuter till övers så här på morgonen för att sncka eller ta en promenad. Tack för omtanken men jag kan inte förstå hur ni fick för er det?
Nej nu ska jag stress plugga ma innan mor och barn kommer.
skriven
Lätt inge kul. Hoppas att allt löser sig och att barn blir friska.
Ta och pigga upp dig med lite skön metal hos mig!!!