mammansandra86

 

Mer än halva år 2017 har gått och man tycker att vi kommit långt i utvecklingen i stort sett alla områden. Allt tjaffs om "ren ras", "ras förhållanden" och "ariskt" är ord vi jaggade bort på 90'talet. Men nej. Liksom då så är det ord man får höra och ta strid emot i dag med. Kanske inte alla som behöver göra det och det glädjer mig i sådanna fall. Jag hör dock ej till dem. I och med att jag berättade om mig och min fina N, så har jag fått höra både den ena vidriga komentaren, till helsjuka uttallanden. Ord som "rasblandare", "negerknullare", "apknullare", "landsförädare", "hån mot nationen", "smuts skalle" m.m "Att jag som svenska borde veta bättre än att smutsa ned mig med äckliga terrorister som bara är här för att utnyttja samhället". "Jag borde skämas som beblandar mig med dem".

 

Att folk går på mig, hånnar mig eller tallar illa om mig är jag van vid och bryr mig inte om. Men att höra dessa komentarer om N är att gå över varenda linje som finns. Han är den finaste människa jag någonsin träffat på. Finns ingen snällare, ärligare, rakare, vänligare, omtänksamna, kärleksfullare man. Så det bränner i mig varje gång någon säger vidriga saker om honom och det vi har ihop.

 

Att så många kan ha så stora problem med att han är ifrån Pakistan och jag är Svenska är helt oförståeligt. Det är ett fritt kand att tycka vad man vill. Men det ger INGEN rätten att häva ur sig det. Kärlek är kärlek oavsett vem den är emellan. Att det ska va ett så stort problem när det kommer till människor från andra länder gör mig ledsen. Varför ska det va ok om en Norsk och Svensk är ihop men inte en Pakistanier och en Svensk? Vad är skillnaden? Är det pga kultur skillnaderna? Religionen? Utseendet? Svarar ni ja på något utav det ska ni nog ta och tänka igenom vad ni är för sorts människa. I kärlek spelar inget utav dessa ting roll. Man älskar en person för hur den är. Kultur, religion och utseende hör ihop med ens personlighet och det är det man älskar med en person. Inget av det spelar någon roll. Andra runt omkring behöver inte gilla det eller förstå. För det är ju ändå inte deras förhållande. Ett förhållande är mellan två personer och det är vad det tycker om varandra som betyder något i det förhållandet.

 

N är den som förstår mig bättre än någon annan och tack vare den han är har han hjälpt mig väldigt mycket med min ångest. Jag har kunnat klara av sådant jag aldrigt trot att jag ska klara av någonsin. Om han va en sådan dålig person som bara är här för att förstöra och sprida extremism, hur kan han då få mig att må så bra? Känna mig så älskad? Känna mig så sedd och hörd? Känna att jag har betydelse för någon annan? Går inte ihop alls. Folk får tycka vad de vill om "blandförhållanden" men dumpa inte eran skit på mig. Ni känner inte min fina N och ni vet inte vad vi har ihop. Erat förtall om en så underbar och fantastisk man gör ont i mig och jag rent ut sagt hatar det ni säger.

 

Men inget utav det ni säger, skriver eller viskar bakom min rygg kommer någonsin att få mig tänka om. Jag älskar N för den han är och allt han är. Min skäggiga muslimska Pakistanska man är den finaste jag vet och han är perfekt för mig. Liksom jag är perfekt för honom. Vi behöver inte be om ursäkt för att vi älskar varandra. Kärlek är något fint och ömtåligt som vi alla borde vara rädda om. För att finna riktig kärlek är inte lätt och ska vi dessutom förbjuda den för visa så blir det inte lättare. Alla borde få chansen att få vara kär. Alla människor har rätt till kärlek oavsett vart man kommer ifrån. Vi är alla människor och våra olikheter gör ingen bättre eller sämre. Vi är alla lika olika och det är det vackra med oss människor.