En stund bland minneslundarna!!!
Efter en dag med nerverna på helspänn och tankarna flygande som ett
svärmande geting bo. Så blev det en kvälls promenad för att tända lite
ljus hos nära och kära. Kan ju inte besöka dem lika ofta efter flytten. Så
ville göra det själv medans barnen är hos sin far. Gillar när barnen är med
och de ställer frågor kring varför man ligger på en kyrkogård och varför
några har stenar och andra inte. Tycker att allt som har med döden att göra
är nyttigt att prata om och att visa att allt med döden inte behöver vara leskigt.
Men också det faktum att vi vuxna kan sakna de som gått bort och att vi kan
känna sorg och även gråta när vi saknar dem.
För att citera en karaktär från en Super hjälte bok:
- Även super hjältar kan gråta och bli rädda.
Vi vuxna är ju barnens super hjältar och det är viktigt att de inte bara hör
att vuxna kan bli ledsna. Det är även viktigt att kunna visa det. Så därför
gillar jag att ha dem med när jag tänder ljus eller setter blommor.
Men denna gång ville jag få gå själv. Så mina tankar och minnen fick ta
den plats det behövdes just nu.
Första platsen och solen låg så varm och skön i luften. Känns alltid så
lungt att vara här. Så tyst och stilla samt väldigt vackert.
naturen lägger sin charm ändå.
Kände att jag fick ur mig en hel del tankar och känslor medans jag var där.
Märkte hur stor skillnad det är från första gången man är där och fram till
idag. Första gången kändes det så obehagligt på något sett och känslorna
bara välde över en. Med tiden gick det lite upp och ned med känslorna. De
senaste åren är det bara fridfullt och man blir lite glad utav att ha vart där.
En vanne grej kanske? Jag är iaf glad att jag låtit mig själv gå och besöka
både familje medlemar och vänner. Vet andra som nästan aldrig går och
besöker de de har mist och de finner det jobbigt att gå. Men sen är alla
olika och vi har olika behov utav hur vi hanskas med känslor, specielt kring
döden. jag är en sådan som behöver få vara ledsen och som behöver få
återkomma dit där de villar. Alla är inte så och det är ok. Livet på jorden är kort
och hur vi väljer att handskas med den är ändast upp till oss själva.
Var iaf en mycket fin promenad och det var vad jag behövde just nu mitt upp
i allt kaos. Idag kom min syrra och lyfte bort den största tyngden från mina axlar.
Hon är guld värd och jag är både lycklig och stolt som har henne som syster.
Tack Systra Mi älskar dig <3
Men precis som i Galjis så tog det sin tid att gå och det gjorde så sjukt ont. Det
gjorde det i natt också. Hade sådanna värkar med riktigt tryck, så ett tag runt 3
tiden på natten trodde jag att det skulle sluta med att åka in. Har haft mycket
problem med värk i tidigare graviditere. Men de här är så kraftiga i mellan åt
att det har blivit nytt för mig. Skulle gärna stressa ned. Men det går inte just nu.
Är för mycket med flytten och allt runt om. Så lungt blir det inte förens efter
skolavslutningen. Så vi får se hur det går.
God natt!!!