När de små delar sin väns sorg!!!
Denna vecka har varit full proppade med måsten och känslor inför flytten. Rent kaos med andra ord. Men
har ändå funnits tid för lek och bus. Dock blev det en tvärrnit igår då beskedet om att både Niklas och Noras bästa vänners pappa gått bort i sjukdom. Jag viste redan om att han tillsjuknat för en tid tillbaka. Då vi pratat om det. Men oj va chokad jag blev. Fina människa, nej. Fick beskedet 30 sek innan grabben kom hem ifrån skolan också, plus att jag just då skulle gå och hämta tjejerna. Så fick pejla av honom lite snabbt för att se om han var ledsen. Han var väldigt lugn så gick bra att jag hämtade de andra. Blev konstigt när jag hämtade Pankan, då det var sista gången jag hämtade henne där på en tid och så ha det andra i huvudet. Men hon busade runt och jag hackade på. Sen hämtade vi Norpan och hon berättade genast vad hon och klassen fått höra om beskedet. Hon hade blivit jätte ledsen berättade både hon själv och fritids. (både skolan och fritids har varit kanon stöd åt barnen när de berättade vad som hänt deras klasskompisar och hela dagen efter det) Så fin som hon är så hade hon och en till klasskompis skrivit ett brev till sin vän som vi gick och lämnade på hemvägen. Vi pratade hela vägen hem och både hon och Pankan delade med sig utav sina tankar och funderingar på det hela. Men hon var mycket gladare efter att ha fått lämna brevet. Pankan var mest förvirad men ändå sig själv. Inte lätt att förstå helheten i det hela. Lite senare satt jag och Niklas och pratade igenom det hela. Han var väldigt lugn och samlad men syntes ändå att han var ledsen över det. Han är ju så pass stor att han förstår att det är en jätte sorg för sin vän och att någon han är van att träffa ofta inte finns kvar mer. Men jag tror att med alla samtall om döden och begravningar och livet i sig har gjort att han är väldigt förstående i att det hör livet till och att även om det är jobbigt och svårt så kan man inte göra något åt det. Han sa så fina och tänk värda saker kring det hela. Så det kändes som att trots beskedet samma dag så gick ingen och la sig med huvudet för fullt med tankar. Men kommer nog mer funderingar fram över skulle jag kunna tro. Inte lätt det där när ens kompisars pappa försvinner. Vi har kännt honom och familjen i ca 8 år. Så blir bra konstigt en tid fram över. Och jag kan inte ens föreställa mig hur hans barn mår nu och hur allt känns. Men de har en super mamma, kanon bra styvpappa och släkt samt att både skola och fritids (som ställer upp för dem och alla som går där). Så någon stanns i denna tråkiga tid så kommer ljuset tillbaka.
Vila i Frid S, det har varit kanon att få lära känna dig och delat så mycket fina minnen tillsammans med barnen med dig.