Det började bra iaf!!!
I dag hade jag en bra day på praktiken. Hade hand om en samling och en lektion själv. Vilken kick man får utav att lära ut, lyssna och Vidar utveckla. Att jobba med barn är svårt och otroligt ansträngande. Men va givande det är att höra en säga "jag kunde inte det där förut men nu kan jag det". Känns fint att kunna lära ut något. Som dyslektiker känner man sig extremt hämad ibland. Speciellt när det kommer till ord. Så att kunna bevisa för sig själv att man inte är en lat idiot (ord från en utav mina lärare) får en att le.
Blev en dryg hämtning idag dock. Tjejerna gick bra. Klara höll just på att vakna och Nora var ute. Båda var fulla med bus. Mycket att berätta. Grabben dock blev tvärt ilsk för att jag hämtade och Gud förbjude innan melis. Så efter mycket bök fick jag ta honom i handen och gå. Hmmm han var bra arg hela vägen hem och hemma med. Så var bra slut då. Kan även tillägga att när jag stod och försökte prata Niklas till rätta så tittade jag till Klara. Och vad ser jag då, en utav killarna i 3-4an står med en stor spadde och häller sand över henne. Höll på att tappa hakan. Skrämde nog skiten i honom då jag rött till: Vad i hela friden gör du? Du kan inte hälla sand över någon så där. Du är stor nog att förstå att man inte gör så.
Han tittade bara på mig och harklade fram men hon stod ju bara där. Vad i helvet vad det för svar? Någon som är runt 9 år anser att det är bättre att hälla sand över en 2 åring än att be henne flytta på sig. Vad i helvete? Blippar barn så pass mycket på sina telefoner och paddor att de glömt bort hur man kommunicerar med munnen? Pratade med en lärare om det i alla fall. Vist mina barn var bara där och hämtade sin bror men det ger ingen rätt att hela sand över dem. Eller är jag så där konstig nu igen?
Väll hemma fick jag ringa till A som fick prata med grabben. Allt har blivit så drygt. Fattar barn ogillar starkt att deras föräldrar flyttat i sär. Men att deras reaktioner ska borra sig så psykiskt i än, hade jag inte väntat mig. Allt jag gör, säger eller föreslår är bara fel. Så känns som man balanserar på en tend svetts ljust nu. Hur jag än står så bräns det. Är så tröt att jag varken vet ut eller in. Men kanske jag varken ska ut eller in. Jag kanske bara ska stå kvar där jag står?
Vad har ni för er så här mitt i veckan?